I helgen gjorde vi hemlagad pizza. Den enda gången man får välja HELT själv vad man vill ha.
Love försökte hela tiden pracka på mig en massa onödiga ingredienser men jag stod på mig själv. Min sida hade ingen tomatsås, massa ost, burkchampinjoner och fyra salamiskivor på ena sidan. SJUKT bra.
Loves sida var med ruccola, chevre, prosciutto, soltorkade tomater, ost och tomatsås. Inte alls lika gott.
Min pizza vann. Såklart.
Ärligt. Snuskgubbar känns väldigt 90-tal. Därför kan man säga att jag är i chock över att det har ringt TVÅ snuskgubbar till min mobil de senaste veckorna. OCH jag har fått massa skumma sms.
Jag måste säga att jag tycker att det är jävligt orättvist att jag (som aldrig ens fått ett kärleksbrev i mina yngre dagar) istället råkar ut för snuskgubbar.
Jag är provocerad.
Just det! Vi kompletterade ju Sexy times häromdagen och det blåste helt SINNESSJUKT mycket. Men vad spelar det för roll när det åtminstone såg ut som högsommar och jag fick ha på mig en sån här:
Vem som helst kan göra det en producent gör, men för att vara en bra producent måste man lida av någon form av personlighetsstörning.
Det som gör mig till en bra producent är t.ex att jag har ett behov av att lösa andras problem, få andra människor att må bra och komma överrens, att jag är sjukt neurotisk och känner äkta lycka av mallar, listor, budgetar och kontorsmaterial. Jag har en hatkärlek till att det ringer minst sextio samtal om dagen på min mobil men framförallt så älskar jag tydligen att ha mer jobb än tid.
Okej. Producent-störningen är ändå en relativt vanlig och inte särskilt intressant störning, men hör på den här:
Jag har ett tics som gör att jag bara gör saker till hälften när jag är hemma.
Om det inte vore för att jag bor ihop med någon som har konfronterat mig angående den här störningen så hade jag nog aldrig kommit på det!
Men idag när jag kom hem så klev jag innanför dörren och tog upp all post och hälften av reklamen från golvet. Sen gick jag in i köket och diskade hälften av all disk, skurade ena sidan av spisen och plockade upp all tvätt fast struntade i kläderna som låg i sovrummet, sen dammsög jag vardagsrummet och hallen men struntade i att dammsuga kök och sovrum, innan jag kände mig fysiskt och mentalt utmattad av städansträngningen och la mig på soffan istället.
Och nu slog det mig att Love faktiskt har rätt i sin kritik och det betyder att jag definitivt lider av något, dock lite oklart vad.
En tredje störning jag har är att när jag ska göra något annat än att jobba (typ sova, äta middag, träffa en kompis, titta på tv) så får jag klitics och måste klia mig ÖVERALLT. Typ som att ha loppor. Fast jobb-abstinens-loppor.
Alla lider av någon störning. Jag samlar tydligen på dom.
Vi är inte riktigt färdiga. Men vi närmar oss. Här är ett smakprov…
Dessutom kompletterar vi Sexy times imorgon (mot alla odds). Det känns lite som att Gud och jag behöver ta det här snacket om karma och faktumet att jag har volontärarbetat på katthem igen. Tydligen tyckte han att jag på något sätt gjort mig förtjänt av att han tog ifrån mig, inte bara en utan, TVÅ båtar som jag behövde på inspelningen. Jävligt osoft faktiskt. Jag är lite sur över det.
Sen hade jag körlektion och var dödligt stressad. Tillochmed så stressad att jag nästan kördeihjäl min körlärare och mig. Inte så poplärt. Hon mumlade något om att jag behöver öva på att köra bil stressad när vi skiljdes åt. Ärligt. Försök att köra när du har inspelning dagen efter och en mobil i bakfickan som ringer var trettionde sekund.
Sen fick jag ett ryck och färgade håret. Exell 10 hette färgen. Tydligen hette den så för att man inte fick ha färgen i håret längre än tio minuter. Så nu ser jag ut såhär:
Typ svarthårig alltså och inte enligt planerna. Så nu får jag väl helt enkelt försöka ta mig tid att gå till någon som kan det här med hår och som kan göra något åt katastrofen. Problemet är egentligen tiden. Men å andra sidan borde man ju få ta med sin dator till frisören?
Nu ska jag sova. Tidig morgon imorgon.
Idag gjorde vi sista inspelningsadgen på Now or Never med Emilia de Poret. Vi drog över en aningen på tiden. Men det var det värt. Sjukt snyggt!
En sak jag kom på är att jag är sur över är en reklamkille som jag har jobbat med som stod och helt oförskämt stötte på mig framför min pojkvän. Varför gör man så? Detta var visserligen i somras men jag är rätt långsint av mig.
Håller på att jobba på en novellfilm som är helt fantastisk. Jag gråter varje gång jag läser manuset, min linje producent grät, min mamma grät och S började nästan gråta när v satt på restaurang och hon läste det. Sjukt bra är det. Och jag är så jävla peppad. Det är en magisk känsla när en regissör har tagit fram något som man älskar och sen får man privilegiet att göra det till verklighet!
Förutom det har jag en kortis på gång också som är väldigt fin historia. Är precis i startgroparna men den har sjukt mycket potential. Ska bli spännande att sätta igång!
Vi hörs när jag tar emot priser och håller tal då.
Just det! Icke att förglömma så ska jag snart sätta igång med en produktion i föjande genre:
Skillnaden är väl att vår film kommer bli FET. Och att vi skippar norrmännen och nazisterna.
Jag FATTAR inte hur halva Sverige har lyckats ta körkort när det verkar vara en omöjlighet. Antingen så har vägverket startat en kupp mot mig eller så är jag den största sopan någonsin i trafiken!
Det är faktiskt inte möjligt att alla har tagit sig igenom det här. Den här gången kuggade jag på att jag glömde tittaa över vänster axel när jag backade ut från parkeringen. OCH hade oturen att en surtant kom i en bil och tutade på mig.
Vägverket är emot mig. Men jag kommer att segra. Om det så blir det sista jag gör.
Sjukt nöjd över att jag är i tid (och en aning anfådd efter att ha lämnat kontoret SPRINGANDES) kliver jag in på körskolan.
Jag: Ja hej. Jag hade körlektion klockan 12.
Kvinnan i receptionen: Och du heter?
Jag: Rebecca. Ja alltså jag har inte kört här innan för att jag skulle egentligen ha fått mitt körkort i fredags när jag körde upp, men det visade sig att min vägverksgubbe var en surkuk så..ja du fattar.
Kvinnan i receptionen (Harklar sig och det är oklart om hon fattar exakt hur jag menar): Och i efternamn?
Jag: Jerndahl. Alltså det var ju jag som var här och gjorde riskettan fast jag glömde mitt pass så jag fick ju komma hit dagen efter också om du kommer ihåg mig.
Kvinnan i receptionen: Ja just det! Det minns jag.
Jag: Alltså jag hade ju egentligen med mig passet men det låg i fel fack så jag hittade inte det. Fast det bryr ju inte du dig om såklart när jag tänker efter. Eftersom att jag ändå fick komma hit dagen efter. Och eftersom att det är en vecka sen nu. Och löst för länge sen.
Kvinnan i receptionen (börjar se oroad ut): Jaa.. det är ingen fara jag är också förvirrad ibland! Men du hade inte kört här innan sa du?
Jag: Nej alltså. Jag behöver ju egentligen inga körlektioner. Jag kan faktiskt köra. ALLA vet att privatister alltid kuggar på första uppkörningen. Det är ju typ en lag! Så jag ska väl mest typ köra runt…typ där jag ska köra upp. Eller nåt…
Kvinnan i receptionen: Eehh okej…när hade du körlektion sa du?
Jag: Nu. eller om tio minuter.
Kvinnan i receptionen: Här i min dator står det att du har lektion först imorgon. Klockn tio över 12.
Jag: VA?! Näää..Ere sant??
Kvinnan i receptionen: Ja tyvärr. Jag skulle gärna hjälpa dig redan idag.. men jag har inga lärare lediga…
Jag: Nej det är verkligen lugnt. Det är ju helt och hållet mitt fel. Jag har tydligen ingen koll på hästarna nu för tiden (tittar på kvinnan i samförstånd fast får inget samförstånd tillbaka).
Kvinnan i receptionen: Men eftersom att du inte har varit här tidigare så kan vi ju göra klart registreringen så slipper du det i morgon?
Jag: Ja det är ju jättesmart! Det gör vi!
Kvinnan i receptionen: Då skulle jag behöva ditt körkortstillstånd.
Jag: Ehhhh…….körkortstillstånd? Behöver jag ett sånt? Jag tror att min mamma har det. Ja jag vet att jag är 26 år men nu tar hon faktiskt hand om såna saker ändå.
Kvinnan i receptionen: Men du. Det kanske är bäst att vi tar det här imorgon innan lektionen ändå? Så tar du med legitimation och körkortstillstånd. Vill du att jag skriver ut ett papper med dina tider?
Jag: Ja det vore väl uppenbarligen bra..
Kvinnan i receptionen: Jo….
Mitt nästa nyårslöfte ska vara att vara tyst. Ett helt år. Och åka till Polen för att köra upp.
