facit på Torsdagen.

Min projektplanering sprack. Big time.

Det började med att jag var en halvtimme sen. Sen ringde Limpan och sa att hon skulle bli en timme sen. Sen ringde J och sa att “hon var på väg men från östermalm till Slussen för att byta till bussen hem till mig”.

Tydligen var det så hon åkte sist och då bet inte riktigt mina argument att det är världens omväg och “du kan ju alltid ta tunnelbanan, det är ju bara två stationer”. Men nej. Tydligen finns det en lång och läskig gång någonstans i tunnelbanan på väg till mig (jag har inte märkt den. Men den finns. Det är sant. J intygar det.)

Sen kom A (bara 40 minuter sen och var med andra ord först).

Detta resulterade i att när J väl kom, var jag och A lagom salongsberusade och när Limpan slutligen anlände var vi alla tre..tja. fulla helt enkelt.

Efter en mycket lång och hetsig debatt mellan mig och Limpan (om en låt som Aaliyah har gjort) som nästan slutade i att Limpan och jag stannade hemma och fortsatte diskussionen i resten av våra liv, var vi så sena att vi fick stryka första anhalten på listan. Nämligen f12. Trots det var vi efter i schemat.

Sen sprack budgeten när jag tog en taxi (vi var ju ändå fyra personer i mycket höga klackar).

Någon gång på Village var vi alla så fulla att vi inte längre ägnade en sekunds tanke åt ursprungsplanen.

J hittade sin fina kompis och stannade på Village. Jag, Limpan och A drog till Hells med ett litet, oplanerat stopp på vägen. Så här i efterhand så var jag tvungen att konfrontera Limpan som ju ska vara min extrakaraktär när alkoholen tydligen har suddat ut min egen. Det lät ungefär så här:

Jag: Varför sa du inte NEJ???

Limpan: haha vaddå nej?

Jag: Du skulle ha sagt: Nej Rebecca, träffa honom en annan gång när du inte är ett fyllo!! Inte: Ja! Vilken bra idé, vi vinglar dit!!

Limpan: hahahaha

Jag: Du tycker det är roligt. För att du både slapp vara den som var nykter och beskådade spektaklet och slapp vara fyllot som blev beskådad.

Anyways kom vi slutligen till Hells där vi dansade och dansade och dansade. Sen åkte vi alla hem till mig. A för att hon bor för långt bort från stan, Limpan för att hon gillar min lägenhet bättre än sin (och hade lämnat alla sina saker där) och L för att… tja..det måste bero på att somliga föddes med tålamod. Tack gode gud för det.

Vaknade imorse av att mamma, fuckot, S och mamma (igen) ringde. Ingen ville något värt att väcka mig för. Mamma ville mest säga att jag fick skylla mig själv som var bakfull och att man inte kan sova bort hela dagen för det. Fuckot ville mest säga att jag var “oskön” och efter dessa samtal vägrade jag att svara mer i telefon.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att planeringen inte riktigt höll.

Men. Då vill jag inte veta hur kvällen hade sett ut utan den.