hmm. jag var ju så övertygad…

Jag älskar teknik. Och som alla, som har känt mig i mer än fem minuter, vet så älskar jag datorer. Jag brukar alltid tänka att jag är rätt grym på datorer och teknik dessutom.

Men alla blir vi konfronterade med verkligheten då och då.

För tillfället bor jag hemma hos Joel och är kattvakt åt Cesar.

Cesar håller mig sällskap vid datorn..

Och sen jag tog min lilla bag med kläder, min dator och flyttade in hit (i torsdags) har jag inte lyckats koppla upp mig på internet. Jag har lyckats (efter mycket om och men) att slå på TVn men inte lyckats byta kanal. Jag har inte ens lyckats ta mig in på den stationära datorn för att använda internet förrän idag.

Alltså. När blev jag en teknisk analfabet? Jag vet inte. Tydligen kom det smygande över mig. Trist när man kommer att jobba med datorer i resten av sitt liv.

Problemet tror jag är att jag har blivit en Mac-användare. Då är man van vid att göra livet enkelt för sig. Vad jag än gör på min dator så är det helt och hållet logiskt. Kortkommandona är logiska (äpple +bokstav eller siffra) allt bygger på drag-and-drop (när saker inte går att dra och släppa då tror jag att det är något fel på min dator) och när jag startar min dator letar den automatiskt fram ett oskyddat nätverk och frågar om jag vill koppla upp mig. Fantastiskt. Därför kom det som en chock när jag hittade lappen med instruktioner för att koppla upp sig på internet på Joels köksbord. den var EN OCH EN HALV A4-SIDA.

instruktioner. obegripliga.

Först orkade jag inte läsa den utan tänkte: “Nej det där är alldeles för jobbigt för att ens vara värt besväret, jag klarar mig utan internet”. Men efter en dag tog beroendet över handen och sen dess har jag försökt att tolka lappen på alla möjliga olika sätt utan att lyckas ta mig någonstans. Allra minst ut på internet.

Till sist gav jag upp och tänkte att vafan det är ju ändå CSI ikväll. VEM behöver internet när man har CSI?! Jo tydligen jag. EFTERSOM ATT JAG INTE FATTAR HUR MAN BYTER KANAL! Först tittade jag på den helt sjuka TV-kontrollen med touchscreen (ja det är sant). Och tryckte och tryckte men lyckades bara höja och sänka volymen. Sen hittade jag två andra TV-kontroller som såg lite mer normala ut men konstaterade att det är ju ändå rätt märkligt att de ligger gömda i en låda och monster-kontrollen ligger på vardagsrumsbordet ifall det är de andra kontrollerna man ska använda. Då gömmer man nog inte dom. hmm..Ett mysterium. Till slut gav jag upp på det med och tänkte att jaha, jag får väl göra något som inte kräver någon form av teknik. Som att läsa en tidning eller något.

Tack gode gud ringde Joel och räddade mig då genom att ge mig lösenordet till den stationära datorn. Det känns redan lite bättre även om jag är helt sjukt förnärmad över faktumet at jag inte ens lyckades titta på TV. Jag tänker skylla på att de är PC-människor. PC-människor gillar att göra allt lite svårare rent tekniskt. Så att jag som är van vid användarvänliga föremål blir alldeles förvirrad.

Typiskt PC-människor. Jag tror att de njuter lite av det.