näää….

I hela mitt liv, på riktigt i hela mitt liv, så har min mamma räddat mig ur knepiga situationer. Vilket kan ha gjort mig en a n i n g e n oansvarig.

Till exempel har jag befunnit mig på flygplatser utomlands och rinngt mamma och sagt att jag inte har pengar till biljetten hem. Eller kommit till Arlanda bara för att upptäcka att jag har shoppat upp alla pengar så att jag inte kan ta taxi.

Och ungefär varje månad runt den 10:e brukar jag upptäcka att alla pengar är spårlöst borta och jag kan inte FÖRSTÅ varför!

Då brukar det börja med att jag lite försiktigt äter hos mamma i tre dagar tills hon tröttnar på att ha mig drällandes där och ger mig pengar att leva för. (Usch jag skäms faktiskt över det här, men jag är STUDENT okej?!).

Den här månaden sa mamma dock ungefär såhär:

”Rebecca du MÅSTE lära dig att göra en budget. Du kan inte ALLTID ringa mig så fort dina pengar är slut, bara för att du har köpt massa kläder och åkt taxi överallt, och räkna med att jag ska ge dig pengar! Från och med nu tänker jag inte ge dig ett öre och det är för DIN SKULL. Så att du lär dig”

Okej. Det här har ju faktiskt mamma sagt ungefär hundra gånger tidigare, så min chock var obeskrivlig när jag ringde henne idag efter att ha kollat mitt konto (STUDENT vadetja). Då säger hon såhär: ” Nej Rebecca, du vet vad vi har sagt. Du får inga pengar av mig. Du måste lära dig att vara ansvarsfull. Det kan inte komma som en chock VARJE månad att du måste ha pengar till mat! (Jo, det kan det! Jag blir lika förvånad varje gång faktiskt!) Och har du inte gjort en budget som jag sa åt dig?? (Jo, den räckte till Båstad, jag är STUDENT fortfarande). Jag vet att du inte tror att jag märker hur mycket pengar du får av mig varje månad, men det gör jag och det är INTE försvarbart!

Vafan. Jag som alltid har trott att jag fick pengar för att det är min mamma och hon älskar mig så mycket. Jag tänkte inte att hon märkte det.

Jag berättade om katastrofen för S. Hennes reaktion var: ”Fan. Hoppas inte din mamma pratar med min mamma, för vad fan gör vi då?!”